I found what I've been looking for!
Jag förväntade mig inte det. Men det visade sig att känslorna var ömsesidiga. Men idag fick jag veta det och jag är världens lyckligaste tjej! Allra, allra lyckligast! Att någon kan förgylla min dag som denna gråa trista dag!
Jag är övertygad att jag har hittat det jag sökt efter!
//Teru - with lots of love~
Jag är övertygad att jag har hittat det jag sökt efter!
//Teru - with lots of love~
A new beginning!
"Jag vill bara vara lycklig". Så lyder en titel på en sång utav en av mina favorit artister. Och frågan är, vem vill inte vara lycklig? Däremot vägen dit är inte alltid så lätt, för ibland vet man inte vad målet är. Men för att nå dit, först... först måste jag lämna allt det olyckliga bakom mig. A fresh start! En medvetet handling att vilja framåt!
I want a new beginning, therefore I am leaving it all behind and saying goodbye~
//Teru - Tomorrow is another day
I want a new beginning, therefore I am leaving it all behind and saying goodbye~
//Teru - Tomorrow is another day
You ♥
When I am lost I turn to you. When I need to talk I call to you. When I can't find the answers I ask you. When I am happy I want to share it with you. When I am sad I lean on you. When I am hungry I run to you.
I miss you!
//Teru
I miss you!
//Teru
Past - PRESENT - Future
Jag tror att alla människor en gång har saknat någon riktigt riktigt mycket, så mycket att det gör ont. Man är nyfiken på vad den andra personen gör, hur människan mår. Man kan på något sätt inte sluta tänka på personen. Det kan vara början av en förälskelse eller så kan det också vara förlusten av någon man älskade mycket mycket djupt.
Man kan i vissa fall blir så kvävd av saknad att man inte står ut längre. Man undrar vad man kunde ha gjort, vad man borde ha gjort, vad man skulle ha gjort... För att sedan en dag inse att det kvittar. För alla coulda, shoulda, woulda garanterar inte att man skulle vara mer lycklig idag.
Man inser att det finns andra viktiga saker att fokusera på. Vägar som krävs att man ta sig fram på själv. I äventyrets gång finner man människor som stödjer en eller det motsatta. Och så finns det de som alltid funnits där med sitt speciella stöd. En inte alltid lättsam väg att ta sig fram på, men icke desto mindre lärorik.
Men under denna väg är jag tacksam att det finns dagar jag inte alls känner mig vilsen. Att jag är exakt där jag vill vara och gör det som jag har bestämt mig för att göra. Att det finns människor som älskar mig runt omkring mig med deras leenden och underbara humor. Jag är tacksam över att både har fått en sådan familj ur biologiskt perspektiv och de som känns lika äkta som om de lika gärna kunnat vara det. Det är då, just då när saknaden som man kännt så länge inte alls är så viktig. Så påtaglig som det en gång kännts. För när man tittar och verkligen ser, så uppmärksammar man att det alltid funnits någon där. Någon som har delat en del av sitt hjärta, tid, uppskattning och intresse för att verkligen bry sig.
Just dessa människor (ni vet vilka ni är) är de som får en att titta upp mot himmelen och förstå att det är en underbar och vacker dag! En värld full av magi och möjligheter - och det är just din för att greppa!
Man kan i vissa fall blir så kvävd av saknad att man inte står ut längre. Man undrar vad man kunde ha gjort, vad man borde ha gjort, vad man skulle ha gjort... För att sedan en dag inse att det kvittar. För alla coulda, shoulda, woulda garanterar inte att man skulle vara mer lycklig idag.
Man inser att det finns andra viktiga saker att fokusera på. Vägar som krävs att man ta sig fram på själv. I äventyrets gång finner man människor som stödjer en eller det motsatta. Och så finns det de som alltid funnits där med sitt speciella stöd. En inte alltid lättsam väg att ta sig fram på, men icke desto mindre lärorik.
Men under denna väg är jag tacksam att det finns dagar jag inte alls känner mig vilsen. Att jag är exakt där jag vill vara och gör det som jag har bestämt mig för att göra. Att det finns människor som älskar mig runt omkring mig med deras leenden och underbara humor. Jag är tacksam över att både har fått en sådan familj ur biologiskt perspektiv och de som känns lika äkta som om de lika gärna kunnat vara det. Det är då, just då när saknaden som man kännt så länge inte alls är så viktig. Så påtaglig som det en gång kännts. För när man tittar och verkligen ser, så uppmärksammar man att det alltid funnits någon där. Någon som har delat en del av sitt hjärta, tid, uppskattning och intresse för att verkligen bry sig.
Just dessa människor (ni vet vilka ni är) är de som får en att titta upp mot himmelen och förstå att det är en underbar och vacker dag! En värld full av magi och möjligheter - och det är just din för att greppa!
//Teru - The sky is the limit, hence I will stop existing and start living!
What do you want...?
Which way to go?
What do you want? En enkel fråga att ställa, men så himla svår att besvara. Jag har undrat i flera dagar, eller rättare sagt periodvis undrat vad jag vill? Men jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja. Det verkar lättare att säga vad jag inte vill. Men vad är mina egna intressen och vart är jag på väg? Min utbildning är snart klar, should I stay or just leave?
Det känns så lätt att acceptera vad andra vill, men att själv veta är svårt. Det känns som jag sätter onödig press på mig själv. På någon del av vägen verkar jag har förlorat mig själv, att det på något sätt känns som om det inte längre duger att vara just mig själv.
Så nu är det dags att hitta tillbaka till mig själv. Vad vill jag? Vad tycker jag om? Vad gör mig lycklig? Vilken väg är min egen väg?
Min tjugoårskris verkar ha kommit lite sent. Men jag får nog se varje kris som en möjlighet att utvecklas. Jag är tacksam för all råd och tid mina vänner och familj har givit mig alla gånger jag krisar! Speciellt när det händer i de mest konstiga tider på dygnet...
I will stay strong and keep the spirit up!
//TeruTeruBozu
Juveler & Diamanter ♥
Att umgås med personer du trivs med är underskattat. Det borde göras mer reklam för det. Att kunna träffa personer man inte träffat på länge, för att inse att de var lika underbara såsom du har lämnat dem - Magi! Jag älskar det ordet som ni kanske har märkt? Kanske är det att ju äldre man blir, får man lära sig - ibland den hårda vägen - att inte ta något för givet.
Idag fick jag träffa tre juveler tillsammans med min diamant i form av Anna. Alla samlade igen. Härligt - ren sagt fantastiskt - att få träffa de tre killarna igen. Detsamma efter alla dessa år. Lika härliga, lika roliga och ren ut sagt sköna. Ibland undrar jag varför jag lämnade detta ställe? När man kan vara omringad av leende personer som får en att vika sig dubbel av skratt, som inte dömer en och älskar en såsom man är. Jag hoppas de vet att jag älskar dem precis såsom de är med! ♥
Puss
//Teru - this is dedicated to my homies~
Ps. Cindy och Nanna om ni läser detta ska ni veta att ni också är mina två diamanter! Ds.
Idag fick jag träffa tre juveler tillsammans med min diamant i form av Anna. Alla samlade igen. Härligt - ren sagt fantastiskt - att få träffa de tre killarna igen. Detsamma efter alla dessa år. Lika härliga, lika roliga och ren ut sagt sköna. Ibland undrar jag varför jag lämnade detta ställe? När man kan vara omringad av leende personer som får en att vika sig dubbel av skratt, som inte dömer en och älskar en såsom man är. Jag hoppas de vet att jag älskar dem precis såsom de är med! ♥
Puss
//Teru - this is dedicated to my homies~
Ps. Cindy och Nanna om ni läser detta ska ni veta att ni också är mina två diamanter! Ds.
Too good to be true?
Förälskad. Jag har bara varit förälskad en gång i hela mitt unga liv. Känslan av att älska någon annan och sedan få den känslan besvarad är något så underbart som inte går att beskriva. Inte någon beskrivning som gör den rättvisa i alla fall. Jag kom på att tänka häromveckan och undrade vad som fick honom att älska mig? Vad är det som egentligen gör att en person faller för en annan? Kan det vara slumpen?
Jag tror att jag under den tid vi var tillsammans aldrig riktigt förstod varför han tyckte om mig. Av alla personer så valde han mig? Jag förstår det ännu inte idag. Människan fick mig att känna mig så speciell, att sedan efter att ha blivit så generöst överöst med kärlek tappade jag balansen när den så helt plötsligt rycktes iväg. Jag tappade fokus och visste inte längre vart jag var på väg.
Även om jag var i ett ständigt lyckorus när jag var tillsammans med honom, fanns det stunder då jag inte kunde vara helt lycklig. Jag vet inte om det var mitt hjärta eller mitt psyke som gjorde det. Kanske en kombination av de båda? Känslan av att man kan inte vara helt lycklig för att man är rädd att förlora det...
Jag tror att jag har väntat, längtat och trott på kärleken så länge. Att när jag äntligen fick det, blev jag så överväldigad och kunde aldrig riktigt tro att jag var värd denna lycka. Och kanske var jag inte det?
//Teru – hela detta inlägg gör mig bara ledsen
Jag tror att jag under den tid vi var tillsammans aldrig riktigt förstod varför han tyckte om mig. Av alla personer så valde han mig? Jag förstår det ännu inte idag. Människan fick mig att känna mig så speciell, att sedan efter att ha blivit så generöst överöst med kärlek tappade jag balansen när den så helt plötsligt rycktes iväg. Jag tappade fokus och visste inte längre vart jag var på väg.
Även om jag var i ett ständigt lyckorus när jag var tillsammans med honom, fanns det stunder då jag inte kunde vara helt lycklig. Jag vet inte om det var mitt hjärta eller mitt psyke som gjorde det. Kanske en kombination av de båda? Känslan av att man kan inte vara helt lycklig för att man är rädd att förlora det...
Jag tror att jag har väntat, längtat och trott på kärleken så länge. Att när jag äntligen fick det, blev jag så överväldigad och kunde aldrig riktigt tro att jag var värd denna lycka. Och kanske var jag inte det?
//Teru – hela detta inlägg gör mig bara ledsen
Hidden Wounds
Ibland kan det komma som ett slag i ansiktet som nu. Och man känner igen den välkända smärtan. Man duckar och man gömmer sig men den får tag i en ändå. Man kämpar emot, men smärtan kryper sig mot hjärtat och man påminns om alla plågsamma minnen. Trots alla säkerhetsåtgärder, alla plåstren, alla bandage så spricker såret upp igen. Det är där och gör ingen nytta och man bara påminns om något man trodde man för längesen hade förlikat sig med. Något som man har lärt sig att ignorera, att vänja sig vid. För att med jämna mellanrum när man äntligen vågar slappna av för att återigen komma med fulla slag för att göra skada igen...
Många gånger har jag trott att jag var redo att förlåta, innan jag i sista sekund inser hur djupt jag har förträngt sorgen inom mig. Stunder då modet ville agera, för att sedan retirera för att ledsnaden skriker ut varningssignlarer och säger till mig att fly. Innan man blir förkrossad igen. Tillsammans med besvikelsen som uppmuntrar detta genom att påminna om att mod inte lönat sig tidigare. Frustrationen försvann för längesen och lämnade kvar en enda stor förvirring.
//Teru - går och lägger sig nu och inser att det finns folk som har mycket värre problem än det här! Usch!
The way I used to look at you...
Minnet av någon slog mig plötsligt. Det sättet jag såg på personen för längesen kom tillbaka. Minnen av leenden. En del av mig, långt inne i mig på något sätt dog återigen...
Hur kan något som en gång kännts så nära, vara så långt borta?
//Teru - is going to sleep trying to forget
Framsteg...
Det var längesen som jag kände att jag är på rätt väg. Att jag går framåt! Har upprepande gånger kännt att även om jag går framåt ett steg slås jag emot av motvind och backar tillbaka två. Men nu (äntligen) tror jag att det börjar klarna upp. Jag hoppas verkligen på det!
Det har tärt lite på mig de senaste dagarna, både psykiskt och fysiskt med de långa praktikdagarna. Men mina tvivel är inte längre så starka som de var förr. Jag har hittat tillbaka till vad som egentligen var viktigt för mig från början! Jag ser ett ljus på andra änden av tunneln som har varit mörk och vilseledande alldeles för länge. Jag hoppas att det är verklighet och inte ännu en hallucination.
Men idag... just idag fick jag bevis på att det lönar sig att vara modig! Kämpa på och lyckan kan dyka upp när du minst anar det!
//Teru - stolt & tacksam & otroligt inspirerad!
Det har tärt lite på mig de senaste dagarna, både psykiskt och fysiskt med de långa praktikdagarna. Men mina tvivel är inte längre så starka som de var förr. Jag har hittat tillbaka till vad som egentligen var viktigt för mig från början! Jag ser ett ljus på andra änden av tunneln som har varit mörk och vilseledande alldeles för länge. Jag hoppas att det är verklighet och inte ännu en hallucination.
Men idag... just idag fick jag bevis på att det lönar sig att vara modig! Kämpa på och lyckan kan dyka upp när du minst anar det!
//Teru - stolt & tacksam & otroligt inspirerad!
En Gemensam Dröm för Längesen...
För längesen hade jag en dröm. En mycket vacker dröm. Och på något magiskt sätt mötte jag en annan person som hade exakt samma dröm. Jag kände att det måste vara ödet som på något sätt fått mig att möta denna människan. Idag vet jag inte längre om jag känner personen eller om han egentligen känner mig?
Men trots att det har gått en sådan lång tid så har jag inte förmått dela denna drömmen med någon annan. Jag mötte ett tag sen en annan ung man som berättade för mig om just det intresset och man såg på hans ansikte att han brann för det. Men något höll mig tillbaka. Jag ville inte dela med mig det som jag en gång så starkt delade med en annan. En gemensam dröm som så småningom blev ett löfte. Men nu när jag ser på det vet jag egentligen inte ens om personen minns det idag eller ens ansett det som något löfte...
En sak som jag ångrar djupt är att han en gång faktiskt uppfyllde en av mina drömmar mot sin vilja, men att jag i min entusiasm glömde att ens tacka honom...
Men en dag hoppas jag att kunna åka på den högsta av dem alla! Titta över landskapet och njuta av att befinna mig i luften. Ta stora härliga djupa andetag, inta ett annat perspektiv för att se och glädjas till fullo!
//Teru - Sorry for never even had said Thanks...
Men trots att det har gått en sådan lång tid så har jag inte förmått dela denna drömmen med någon annan. Jag mötte ett tag sen en annan ung man som berättade för mig om just det intresset och man såg på hans ansikte att han brann för det. Men något höll mig tillbaka. Jag ville inte dela med mig det som jag en gång så starkt delade med en annan. En gemensam dröm som så småningom blev ett löfte. Men nu när jag ser på det vet jag egentligen inte ens om personen minns det idag eller ens ansett det som något löfte...
En sak som jag ångrar djupt är att han en gång faktiskt uppfyllde en av mina drömmar mot sin vilja, men att jag i min entusiasm glömde att ens tacka honom...
Men en dag hoppas jag att kunna åka på den högsta av dem alla! Titta över landskapet och njuta av att befinna mig i luften. Ta stora härliga djupa andetag, inta ett annat perspektiv för att se och glädjas till fullo!
//Teru - Sorry for never even had said Thanks...
Tacksam ♥
Jag har tänkt en massa den senaste veckan. Jag tänkte så mycket att jag gick in i väggen. Ville inte stiga upp om morgona och bara hoppas på att sängen skulle sluka mig. Hjärnan var på helspänn och jag fick inte grepp om mina innersta tankar och känslor. När hjärnan slappnade av, så satte det sig i hjärtat (jag har nu fattat vad orsaken är till mina hjärteproblem jag nämnde förr). Men förhoppningsvis så är jag tillbaka till mitt vanliga jag. Jag är så tacksam över så underbara vänner som lyssnar på mig och tar hand om mig! Bara på det sättet ni är där för mig utan att säga ett ord, ni ska veta hur mycket det betyder! Tack så mycket!
Tacksam för allt sällskap av vänner i närheten. Och de som inte var i omgivningen, men som har delat med sig sin tid i form av msn och telefonsamtal. Tack för era råd och omtanke! Tack för att ni tycker om mig oavsett. Både under mina bra och dåliga dagar!
Kram till er mina kära vänner!
//Teru - en lycklig lottad flicka (:
Tacksam för allt sällskap av vänner i närheten. Och de som inte var i omgivningen, men som har delat med sig sin tid i form av msn och telefonsamtal. Tack för era råd och omtanke! Tack för att ni tycker om mig oavsett. Både under mina bra och dåliga dagar!
Kram till er mina kära vänner!
//Teru - en lycklig lottad flicka (:
Mitt Bloggande och Er Respons...
Jag får då och då respons från mina vänner när jag möter dem eller pratar via msn att de uppskattar min blogg. Flera har till och med uppmanat mig att publicera en bok - Jag tackar ödmjukt lovorden och förslagen, speciellt Lälus förslag om att jag ska förvandla det till Terus Dassbok *Host Host* hehehe...
De har visat sig att vissa människor har lärt känna helt nya sidor av mig och funnit det roande. Jag uppskattar faktiskt den förmågan jag har att kunna roa de människor runt om mig (Bättre att göra folk glada än ledsna liksom...). Som min psykologilärare sa en gång: "Personligheten ligger inte i människan - utan mellan människor", en smart kvinna.
Jag tror och hoppas att genom mina blogginlägg att ni får lära känna flera aspekter av min spännande personlighet. Förutom ni så får jag faktiskt lära känna mig själv ännu bättre. Jag har i min uppväxt fått veta att jag är en snäll människa, men i de inläggen ni läser om mina jobbsituationer kan ni förstå att jag har rätt djävulska tankar inom mig också. Dessutom har jag nyligen också fått veta av vänner att jag har en rätt bra humor med! Det är kul att veta! Tillsammans med detta får ni inblick om mina innersta känslor i några inlägg då sentimentala filosofiska stunder faller in...
Så jag hoppas att de tillsammans är en trevlig läsning för er! Och jag önskar innerligt att ni gärna lämnar en kommentar i kommentarfältet. Bara en hälsning kanske? Vad ni tycker om mitt skrivande, så jag får lite respons! Var inte blyga... om ni inte vill att jag ska veta vem ni är, var anonym! Men absolut... skriv namn om ni vill det, så slipper jag bli så nyfiken!
Puss & Kram på er~
//Från Teru med hennes tankar om sitt bloggande:
Istället för att säga "jag vet inte", borde vi säga "jag vet inte vad jag vet, hur mycket jag vet eller hur grundligt jag vet det" - med det underföstådda tillägget "tills jag fått tid att skriva om det". - Olga Dysthe
De har visat sig att vissa människor har lärt känna helt nya sidor av mig och funnit det roande. Jag uppskattar faktiskt den förmågan jag har att kunna roa de människor runt om mig (Bättre att göra folk glada än ledsna liksom...). Som min psykologilärare sa en gång: "Personligheten ligger inte i människan - utan mellan människor", en smart kvinna.
Jag tror och hoppas att genom mina blogginlägg att ni får lära känna flera aspekter av min spännande personlighet. Förutom ni så får jag faktiskt lära känna mig själv ännu bättre. Jag har i min uppväxt fått veta att jag är en snäll människa, men i de inläggen ni läser om mina jobbsituationer kan ni förstå att jag har rätt djävulska tankar inom mig också. Dessutom har jag nyligen också fått veta av vänner att jag har en rätt bra humor med! Det är kul att veta! Tillsammans med detta får ni inblick om mina innersta känslor i några inlägg då sentimentala filosofiska stunder faller in...
Så jag hoppas att de tillsammans är en trevlig läsning för er! Och jag önskar innerligt att ni gärna lämnar en kommentar i kommentarfältet. Bara en hälsning kanske? Vad ni tycker om mitt skrivande, så jag får lite respons! Var inte blyga... om ni inte vill att jag ska veta vem ni är, var anonym! Men absolut... skriv namn om ni vill det, så slipper jag bli så nyfiken!
Puss & Kram på er~
//Från Teru med hennes tankar om sitt bloggande:
Istället för att säga "jag vet inte", borde vi säga "jag vet inte vad jag vet, hur mycket jag vet eller hur grundligt jag vet det" - med det underföstådda tillägget "tills jag fått tid att skriva om det". - Olga Dysthe
Han som alltid funnits där...
Jag saknar honom. Hans långa stora kramar. Han som alltid höll ett vakande öga över mig. Han som förstod när det kändes som hela ens värld höll på att falla samman.
Han såg de bra egenskaper jag hade när andra ständigt kom med krav och måsten. Han försökte få mig att förstå hur underbar jag var, trots att människor sa motsatsen.
Han gav mig råd och fick mig att inse saker som jag innerst inne redan hade förstått, men valt att förneka. Hans själsliga samt praktiska råd har hjälpt mig under sömnlösa nätter.
Tillbringade timmar i telefon tillsammans mitt i natten, allt för att jag skulle må bättre igen. Han som lät mig gråta ut och väntade tålmodigt i andra sidan luren. Hans lugna förståelse gentemot min frustration och förvirring. Hans tolerans mot min barnslighet och mitt behov av trygghet. Hans försiktighet i hans val av ord för att inte såra, den redan utbrända jag. Han som ödmjukt delade med sig sina sorger för att lätta mina. Hans röst med de tröstande orden. Efter samtal med honom kändes livet ljusare trots information om hur hård världen kan vara.
Han som kontinuerligt checkade till mig, så att jag mådde bra. Han som snabbt körde mig till akuten mitt i natten och satt där i timmar tillsammans med mig. Hans stadiga grepp om den då vacklande jag. Den vanligtvis så hårda ansiktsuttrycket förvandlades till oro. Jag märkte att det gjorde ont inom honom att se mig så, min olycka hade smittat sig på honom och flera andra. Trots det blev han inte hysterisk, utan stöttade mig i sin tysta, lugna närvaro. För det och allt annat är jag honom evigt Tacksam!
Och trots att jag inte är religiös så tycker jag att ordspråket passar in här:
"När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster."
Han var ett av flera fönster som öppnades... en efter en.
Kärlek i massor~
//Teru
Minnen och Känslor från förr...
Jag vaknar av ett ryck! Hjärtat bultar oroligt. Hjärnan på helspänn och jag känner mig frusen under täcket.
En orokänsla, blandad med ledsnad, frustration, rädsla och hjälplöshet väckte mig. En allför välbekant känsla som jag trodde jag har lyckats förtränga, som en gång under en lång tid nästan fick mig att gå under.
På senaste tid dyker minnen upp från förr. Detaljer som jag trodde var länge glömda...
Hjärtat hugger till lite och jag hyperventilerar.
Jag vill aldrig känna så igen...
Mina vänner, Tack för att ni alltid varit där för mig. Både under svåra och glada tider.
// Love Teru
Jag bifogar en bild som för mig symboliserar er.
Olika blommor med dess egna unika skönhet och egenskap, som tillsammans förgyller min vardag.
Merci for being you~
Olika blommor med dess egna unika skönhet och egenskap, som tillsammans förgyller min vardag.
Merci for being you~
Rain...
Regn. Jag tycker om regn. Speciellt när det bara spöar ner. Jag öppnar mina fönster och låter ljudet höras in. Det var längesen det regnade så mycket.
När det regnar så mycket, få det mig att tänka på en person. En person som jag inte längre har någon kontakt med. Minnen dyker upp om när han brukade sms:a mig och be mig se ut genom fönstret. Han ville upplysa om att det spöade ner, precis så som jag sagt att jag tyckte så mycket om... Det var fina minnen det, trodde jag hade lyckas förtränga dem...
Undrar vad personen gör och tänker när det öser ner som mest?
Det var en tid i mitt unga liv där jag trodde att himmelen vräkte ner med regn för att den var lika ledsen som jag. Att regn egentligen var himmelens tårar.
Men trots allt så tycker jag om regn - det för mig tillbaka till fina minnen och hoppet om att efter regn så kommer sol...
//Teru - med hennes genomskinliga parapara
När det regnar så mycket, få det mig att tänka på en person. En person som jag inte längre har någon kontakt med. Minnen dyker upp om när han brukade sms:a mig och be mig se ut genom fönstret. Han ville upplysa om att det spöade ner, precis så som jag sagt att jag tyckte så mycket om... Det var fina minnen det, trodde jag hade lyckas förtränga dem...
Undrar vad personen gör och tänker när det öser ner som mest?
Det var en tid i mitt unga liv där jag trodde att himmelen vräkte ner med regn för att den var lika ledsen som jag. Att regn egentligen var himmelens tårar.
Men trots allt så tycker jag om regn - det för mig tillbaka till fina minnen och hoppet om att efter regn så kommer sol...
//Teru - med hennes genomskinliga parapara
