Too good to be true?
Jag tror att jag under den tid vi var tillsammans aldrig riktigt förstod varför han tyckte om mig. Av alla personer så valde han mig? Jag förstår det ännu inte idag. Människan fick mig att känna mig så speciell, att sedan efter att ha blivit så generöst överöst med kärlek tappade jag balansen när den så helt plötsligt rycktes iväg. Jag tappade fokus och visste inte längre vart jag var på väg.
Även om jag var i ett ständigt lyckorus när jag var tillsammans med honom, fanns det stunder då jag inte kunde vara helt lycklig. Jag vet inte om det var mitt hjärta eller mitt psyke som gjorde det. Kanske en kombination av de båda? Känslan av att man kan inte vara helt lycklig för att man är rädd att förlora det...
Jag tror att jag har väntat, längtat och trott på kärleken så länge. Att när jag äntligen fick det, blev jag så överväldigad och kunde aldrig riktigt tro att jag var värd denna lycka. Och kanske var jag inte det?
//Teru – hela detta inlägg gör mig bara ledsen
det gör nog inte bara dig ledsen, andra blir nog det också... en del kanske blir oroliga..
hoppas att allt är bra med dig, du vet var jag finns annars ;)
thank you <3
(:
Krama om <3
Man kan inte alltid veta varför man älskar någon.. det är en känsla, och känslor är inte alltid kontrollerbar..
Iris håller även med att man inte alltid känner sig lycklig för man är rädd att det försvinner.. M hou m hai sum lah.. hugie hug
Thanks Emelie!
*Kramar tillbaka*
Ja det med förnuft och känsla går inte ihop :(
Den känslan är jobbig, kanske är ens förnuft för starkt då? Men att inte låta sig vara helt lycklig för rädslan för smärtan efter förlusten... jag tror inte det hjälpte, det gör ont oavsett.
Mmm, nga hai sam di gah lah! Lämnade precis in mitt sista arbete och har sommarlov!!
Thanks Iris <3
*Hug Hug*
Pälu~
lei djeck goon fang daam hui ngai nga lah!
XD
Hahahahaha Aww Cälu! I LOVE YOU! xDDDDDD