teru

För längesen hade jag en dröm. En mycket  vacker dröm. Och på något magiskt sätt mötte jag en annan person som hade exakt samma dröm. Jag kände att det måste vara ödet som på något sätt fått mig att möta denna människan. Idag vet jag inte längre om jag känner personen eller om han egentligen känner mig?
     Men trots att det har gått en sådan lång tid så har jag inte förmått dela denna drömmen med någon annan. Jag mötte ett tag sen en annan ung man som berättade för mig om just det intresset och man såg på hans ansikte att han brann för det. Men något höll mig tillbaka. Jag ville inte dela med mig det som jag en gång så starkt delade med en annan. En gemensam dröm som så småningom blev ett löfte. Men nu när jag ser på det vet jag egentligen inte ens om personen minns det idag eller ens ansett det som något löfte...

En sak som jag ångrar djupt är att han en gång faktiskt uppfyllde en av mina drömmar mot sin vilja, men att jag i min entusiasm glömde att ens tacka honom...  

Men en dag hoppas jag att kunna åka på den högsta av dem alla! Titta över landskapet och njuta av att befinna mig i luften. Ta stora härliga djupa andetag, inta ett annat perspektiv för att se och glädjas till fullo!