teru

Skrivstil. Varför ska man lära sig skrivstil? Vi hade den diskussionen under föreläsningen idag.
     Som liten andraklassare på sju åtta år, slet jag med skrivstilen. Boken var orange med titeln "Skrivstilshäfte A". Jag fick i läxa att vara klar med den efter påsklovet (Eftersom jag och några få till hade i princip skitit i den). 
     Jag satt sista kvällen på påsklovet med skrivbordslampan tänd och skrev till handen värkte tillsammans med mina stackars små kinesögon. Pustade sedan ut och trodde att jag har klarat mitt livs tråkigaste uppgift, för att nästa dag finna att det fanns något som hette "Skrivstilshäfte B" med sina tillhörande vänner C, D, E osv.

Jag var då inte så smart på den tiden (eller så var jag feg... minns inte riktigt - kanske en kombination av de båda?) så jag ifrågasatte aldrig varför man behövde skriva skrivstil. Men när jag blev äldre och kunde hantera denna form av skrift på något så ypperligt sätt hörde jag de yngre ifrågasätta sina lärare. En av lärarna kom med ett så befängt svar att jag liksom ville smocka till henne. Hennes svar är att: "för att ni ska kunna läsa det era far- och morföräldrar skriver."
     Jag kände mig helt lurad. Jag som många andra invandrarbarn hade far och morföräldrar som inte ens KUNDE svenska, knappast något skrivstil för den delen heller! Observera att vid den tiden när jag slet som bara den var mina mor- och farföräldrar inte ens kvar vid livet.

I allafall så dök denna diskussion upp igen. Föreläsaren hävdade att man skriver snabbare då när man antecknar. Fler anledningar varför man ska ha nytta av det kom hon faktiskt inte på. Flera upprörda klasskamrater hävdade att de ALDRIG skriver med skrivstil, för då skulle de aldrig bli klara med sina anteckningar.
     Jag satt där mest och fann det hela rätt roande. Uppenbarligen var det inte bara jag som har funnit denna kunskap relativ värdelös och ansträngande. Men det mest roliga är väl att skolan ännu idag fortsätter med denna form av undervisning. Hoppas bara på att barnen fortfarande har sina mor-och farföräldrar vid liv...

Hur var din erfarenhet av skrivstil?

//Teru

Dagen började härligt med frukost bestående av risnudlar och nötköttbullar alà Momie. Solen sken och barnen lekte på gården. Det kändes verkligen som om sommaren var på väg.

Sedan var jag ute med Magnus. Det var härligt att promenera under solen tillsammans. Vi gjorde det ofta förr, men alla växer och har sina egna planer.

Me till vänster & Magnus till höger - Nice shoes we got aight?! Playboy vs Converse.

Vi tog en fika och pratade om allt och inget (det som jag uppskattar mest med riktigt bra vänner, är precis det - att kunna prata om allt och inget utan någon som helst ansträngning). Såsom Magnus sa, att det är inte många som förstår egentligen. Jag håller med även om man säger som det är, är det ändå människor som inte förstår (ibland kan det till och med vara de du trodde stod dig mest nära). Men så finns de dem, utan att du ens behöver säga ett ord, förstår de exakt! Jag är lycklig över att jag har flera sådana vänner.

Hehe... såsom gamla tider. Han hjälper mig bära the heavy stuff! :P

Allt avslutades med en lång promenad hem med solen i ögonen. (:

//Teru - Magnus: Merci for being you~