teru

Jag kände att jag sakta men säkert höll på att dö idag. Rastlöshet och noll motivation är en mördande kombination för vilken levande människa som helst kan jag säga er! Senaste dagarna har jag varit lite off. Jag kom på mig själv att inte gilla solsken så värst mycket. Den på något sätt hånar mitt just nu dåliga humör med sin fröjd och hopp. Det känns som det på något sätt "förväntas" så mycket av en. Även om jag inte är på humör, känns det som om jag BORDE vara det.

Jag hör själv hur pessimistisk jag låter. Människor som läser detta tänker säkert: "Fan det är fint väder för en gång skull så klagar människan!" Ja, jag klagar så det så! Ögonen är torra och kliar av allt pollen och jag vaknar av näseblod - det kan inte bli mycket bättre!

//Teru - funderar starkt ifall det är av just denna anledning Jesus Kristus gav upp på det mänskliga livet