teru

Efter en lång härlig helg med syster min, avslutade jag helgen med lite quality time with myself. Det var dags för en lång ljuvlig varm dusch. Ansiktsskrubb med mango och papaya. Hårinpackning. Lerig ansiktsmask som rengör och mjuknar upp ansiktet, för att sedan avsluta med kokosbodybutter. Hela jag doftade som en dröm~ 

Det är inget positivt tecken att man vill sluta jobbet innan man ens ha hunnit komma dit va? Nej, jag trodde inte det heller. Jag ska till min sista dag på jobbet för denna sommaren och jag börjar om exakt sju timmar i skrivande stund. Känner mig lite småelak, eller rättare sagt mycket elak. Med tanke på hur mycket hon jag arbetar för, ser framemot mina besök. Det känns skönt att bli omtyckt och saknad. Fast ja, jag har fortfarande ingen lust att gå och jobba.

//Teru - känner sig som en dum person

Jag använder egentligen inte datormus så ofta. Men denna härliga diggar jag! Julklapp från min kära bror. Den skiftar sådär magiskt. Kan inte sluta glo på den. Ville bara visa er. Jag är en lättroad människa.

//Teru - likes things that shimmers~

Jag har passat på att träffa gamla vänner nu när jag har varit hemma hos föräldrarna. Människor som jag vuxit upp med, som jag har lyckats hålla kontakten med trots distansen. Det är härligt att kunna återuppta kontakten och vara exakt den som man alltid varit. Att ha möjligheten att umgås med lika härliga människor som man alltid har minns dem såsom. Komma ut och bara prata om det som man har på hjärtat, dela glädjeämnen och gamla gemensamma minnen. 

Då och då blir jag förundrad att det finns människor som bara förstår. Ibland utan att ens behöva säga ett ord. Kanske är det inte så att de "bara" förstår, utan det är resultatet av år av umgänge. Men det i sig är något magiskt, att man kan ha stått ut med varandra i alla dessa år! Och trots uppbrotten emellan, hittar man tillbaka till varandra.

Idag var det fika med Magnus och i fredags passade jag på att ta en trip tillbaka till min gymnasieskola med Cindy. Riktigt nostalgiskt och bilder från gymnasietiden bara sköljde tillbaka. Vi mindes exakt var vi brukade sitta och samtal om härliga tider...

Jag har mått kasst i över en vecka nu. Kännt mig snurrig och ibland svimfärdig sen fredagsnatt (Inte den fredagen som varit, utan den dessförinnan). Huvudvärken har hållt i sig och jag känner mig yr efter en kortare stund framför datorn. Tillsammans med det har jag haft en ångestblandad stress. Jag kan bli helt uppjagad om jag sysslar med för mycket saker samtidigt framför datorn. De konversationer jag för via msn samtidigt, blir helt plötsligt ett väldigt stressigt moment. Lugnande musik kan bli orolig musik. Lågt musikvolym kan plötsligt bli alldeles för högt.

Sömnen verkar inte tillräcklig och jag har gett upp alla vettiga samtal med någon. Inte för att de är jobbiga, utan jag känner att jag är ingen rolig att prata med i denna stund. Huvudet känns skakat som en magic 8 ball och snoret är effekten av allt skakande. Min nacke verkar inte kunna hålla upp mitt huvud och jag ligger ned den största delen av dan.

Jag är förvånad att jag inte fått något raseriutbrott på någon ännu, kanske alltför trötter? Vill så gärna lägga mig ned och se en härlig film utan att behöva pausa för vila. Jag ska nog vila nu, såsom jag har gjort mer än hälften av dagen. Ska bli nedbäddad av syster min nu som lovat att läsa saga idag. Det ska tydligen bli The wild things! Jag älskar min syster! <3

Så nu är det bestämt! Jag ska iväg! Jag är faktiskt lite nervös, men förväntansfull på samma gång. Som tur har jag en person vid min sida som ger mig mod. Hehehe, ni kanske undra vart jag ska? Jag ska inte långt, bara till grannorten egentligen. Det jag är nervös över är att jag ska köra dit! Jag har inte kört på åtta månader tror jag (kanske mer), om jag inte minns fel. Så nu sitter jag här på jobbet och ska snart ta med min vårdtagare på lite vardagsäventyr - Wish me luck!

//Teru - isn't the best driver really...

Jag tittar på en Hong Kong serie just nu. Och de är kända för att ge konstiga namn på karaktärer för att få dem att låta mer inne och häftiga. Bland årens lopp har det hunnits med både det ena och det andra. Såsom Apple, Lemon, Yuki osv osv...

Apple och Lemon var nog när det ansågs vara viktigt med att ha ett engelskt namn (och förmodligen kunskapen om frukternas namn samtidigt).
     Sedan kom den japanska vågen ut över asien och alla skulle helt plötsligt heta Yuki eller Mika. Därefter slog den koreanska såpavågen över Hong Kong. Där innebar det att man helt plötsligt ska säga heeeela karaktärens namn hela j*vla tiden! Att de koreanska såporna gör det är en sak, men att de ska ta efter på sina egna serier med? Tänk er en serie på tjugo avsnitt där alla envisades med att kalla dig för Johanna Eriksson oavsett hur nära de stod dig? Som om de ville skälla på dig och ville försäkra att du fattade att det var just DIG de menade! (Japp, enligt studier har människor tendens att uttala hela ens namn när det handlar om tillsägelser). Jag kan förstå att man säger hela namnet om det är ur respektsynvinkel från kulturens arv, men det har det aldrig varit tidigare. (Obs också att det är enbart EN som det uttalas hela namnet på - de övriga heter fortfarande Apple, Orange osv...) 

Fast det namnet jag hörde idag toppar nog allt! Vilken vettig person skulle seriöst namnge sin karaktär för EASY? Det skulle låta dumt på både tjej och kille och i detta fall var det en tjej. Jag föreställer mig en situation liknande så här:

Person 1 med en helt vanlig namn: Hello! What's your name?
Person som fått "Easy" som namn: Hi! I'm EASY!

Så himla korkat! Det hela skulle vara ännu roligare om de kom upp med en karaktär som heter CHEAP. Så kunde de tillsammans heta CHEAP & EASY!

Undrar om det är så med allt? Att det man en gång tyckte om, efter många år inte alls är så härligt som man minns det? Är det för att händelsen, människan eller tingen en gång fångade just den stundande lyckan och det i sig kommer aldrig tillbaka? Eller kanske är det så att man bara har växt ifrån det?

Jag tittade på en film igår som jag minns att jag älskade väldigt väldigt mycket för några år sen. Men nu när jag såg den igen, så var den inte alls så bra som jag mindes det. Jag blev lite ledsen där faktiskt. Att något som har betytt mycket, helt plötsligt inte längre gör det. Ingen nostalgi, inga känslorus, ingenting. Det var nästan som en tidigare del utav mig - utan att jag visste det - hade dött under tystnad.

Efter varje andetag man tar in och andas ut är man inte längre den man var tidigare. Kanske har det varit så, utan att jag själv insett det? Människas minne kan spela en ett spratt. Det kan försköna och göra allt mer underbart än vad det egentligen var. Kanske det är därför man hellre lever i det förflytna och säger saker såsom "När jag var ung..."

Hrmm, men jag ska nog inte ha sådana tankar än på länge om någonsin...

//Teru - you know that its over when the burning and yearning inside your heart ain't there anymore

Homesick. Jag vill återvända till riktig frisk luft, varm god mat, lugn och härligt sällskap. Jag blir deprimerad av att bo här. Ännu mer deppig blir jag, när jag inser att jag har minst ett halvår kvar här. Kanske borde ta mitt pick och pack och fara därefter? Jag är både stressad och rastlös just nu.

Jag ler mindre här. Jag äter mindre här. Jag sjunger mindre här. Jag bidrar mindre här. Varför är jag fortfarande här?

Frihet är kanske bara ett finare ord för att vara fången i sin egen ensamhet?

//Teru - wanting home after only 4 days~

Idag har varit en härlig dag. Värme för en gångs skull och människor i allmänhet verkar har varit extra snälla. När jag tog en fika med Cälu idag, så hände det något skoj. Jag skulle fika och hon äta. Där satt jag mittemot henne när hennes mat kom. Men istället för att stirra in i hennes ögon vände servitören huvudet mot mig och gav mig ett av sina - förmodligen - bästa leenden och sa smaklig måltid! Till mig? Smickrande log jag lite tafatt och sa tyst "Tack". Undrar om Cälu kände sig dissad där...? :P

På samma ställe satt vi en längre stund. Där träffade jag på en person jag inte kände personligen. Men hennes ansikte var så bekant! Och det slog mig med lite eftertanke att jag följer hennes blogg då och då! Utan att ha vetat det, så bor vi tydligen i samma stad. Jag kände mig lite som en skyldig liten stalker där... Saken blev inte till det bättre när jag sedan stötte ihop med henne på Willys hahahahha...

Denna härliga hittills halva dan avslutades med att kassörskan på Willys gav mig en komplimang för mitt hår. En mycket mycket trevlig dag måste jag säga!

//Teru - lite självgo~ 

Om åttioprocent av tiden är jobbig så gör det faktiskt ingenting när man märker att det man gör uppskattas. Ibland blir man frustrerad, sårad och trött. Men om man backar ett steg och tänker på hur den andre har det, så värdesätter man de få tillfällen personen är helt underbar. Minnena av komplimanger människan så generöst gett, trots att personen måste ha mått dåligt.

//Teru - Tänker på personens leende ansikte och ler för sig själv.

Luften känns kvavt var det första jag tänkte när jag anlände. Jag har nu lämnat landsbygden för att komma tillbaka till min lägenhet i stan. Jag kan ärligt säga att jag efter att bara ha tillbringat en halv dag här redan saknar min familj något enormt! Och luften är det ingenting att prata om! Min uppväxtorts air is like watar!

Innan jag begav mig av gav jag min mamma en puss. Hon brukade aldrig gilla pussar när jag bodde hemma. Men idag log hon och rodnade lite. Min underbara Momie! ^________^
     Detsamma var det med pappa, fast han har alltid gillat pussar! Varför ger jag inte pussar oftare nu när jag tänker efter? Men de kanske inte vore detsamma om jag slängde de kors och tvärs...

To smile often and give those you love kisses! Det ska jag komma ihåg! ^^

//Teru - ♥

MOOOOOOOOOOSATTACK!!!! Löd det när jag efter en kämpig tio timmarspass försökte ta en powernap. Nej, istället blev jag mosad av en underbar underbar sötnos! Förutom det var sötnosen en sådan som fattar att jag är kittlig och vägrade att sluta! 
     Jag har under ett tag velat ha vattenballongkrig, men jag har helt glömt hur kul det var att kittlas! Jag får väl göra det medan jag väntar på min waterballoonfight! 

//Teru - tickle tickle~

Jag är en som gillar att sova. Det borde ni har märkt ni som läser min blogg. Men en sak som jag inte förstår mig på är: Varför har jag inte planerat in en s k sovdag? Liksom bara bädda ner mig själv mjukt och skönt. Lyssna på de smörigaste musiken ever made and just simply sleep? Att bara skita i allting - inte pga ångest - utan att man genuint vill ägna stora stora delar av dagen av att sova!

Snacka om att göra något för sig själv! Det är ju ett underbart tillfälle att utföra det när man bor själv som jag gör vanligtvis. Nu känner jag mig värsta hypad! Det ska jag minsann göra när jag kommer hem till min lägenhet. Ligga där under täcket och stänga ute världen. Om naturen håller med mitt beslut, kanske det kommer bidra med regn! Så gör det det ännu mysigare!

Men innan jag börjar med min s k planerade sovdag, så ska jag nu göra min rutinmässiga sovritual. Sov så gott och dröm sött!

//Teru - the sleeping beauty

Igår frågade min syster mig vad jag skulle klä mig som om jag skulle på en maskerad. Intressant fråga... Jag har aldrig varit på maskerad, så det skulle vara skoj! Till sist kom jag fram till att jag förmodligen skulle klä ut mig som en älva. En älva med söta vingar och en mask som täcker ögonen. Självklart måste man ju ha en underbar trollstav med!

//Teru

Igår hände det något roligt - kan nog kalla det underbart till och med! Jag fick ett oväntat och härligt härligt samtal av en gammal vän. Han hade en fundering och ville fråga mig angående det. Han lät djupt fundersam och frågade ifall jag hade fått hans sms för två veckor sen (med tanke på att han för några dar sen fick veta att jag inte hade hans nyaste nummer). Jag förklarade att jag inte fått något meddelande och undrar i det tysta om denna unga man ville berätta någon stor nyhet i form av giftermål eller dylikt. Men så visade det sig att det var det gulligaste jag hört på jättejättelänge! Han ville gratta mig för två veckor sen på min födelsedag! Det i sig var hur söt som helst! Men det som var lite smått magiskt var ändå att han var tvungen att ta tillfället att gratta mig igen för att vara helt säker!

Du ska veta att du gjorde min dag, genom att bara skänka mig en liten tanke på vägen. (:

//Teru - är tacksam över de vänner hon har *Ler*

Smärta som går rakt igenom huden. Så plötsligt att den får dig att vilja skrika rakt ut. Men du måste svälja det så du inte skrämmer personen bredvid dig...

Fina skor va? Tycker jag med. Behövde bara betala 98 eller 99 svenska riksdaler för dem. Sköna och lagom fina precis som jag. (:




Smärtan jag beskrev tidigare uppstod när jag trampade på en sten precis genom the TINY TINY hole! Smärtsamt värre! Men om man ska se det från det positiva sidan fick mitt sällskap sig ett gott skratt. Dessutom ska jag skatta mig lycklig, då jag har hål på samma ställe på båda skorna - vilket bevisar på att jag går lika uselt med båda bena. HELL YEAH!

//Teru - with her white pretty - slightly damaged - shoes