teru

Imorse vaknade jag ytterst motvilligt. Jag kunde inte somna under natten och vred och vände mig. Sista gången jag tittade på klockan var den redan tre på morgonen. Men till sist så somnade jag för att sedan väckas av Jennys sms klockan åtta. Vi hade bestämt oss för att plugga tillsammans i skolan.

Efter en hel dag i skolan från nio till fem har jag lyckats krysta ut två sidor av vettigt ordbajsande. Att bara leta upp alla böcker som vi skulle referera till tog oss en timme! Där satt jag och bläddrade bland alla tråkiga böcker, lika fula utanpå som inuti. Jag skrev till det stadiet att jag inte längre visste vad jag själv skrev om. Jag fann mig själv använda fina ord i form av "samhörighet", "respektive", "eftertraktar", "prioritet", "tillmötesgå", "kommunikation"...

Och det tragiska är att jag inte ens kommit till hälften! Usch! Usch! Usch! Nu är det nog dags att börja skriva igen! Wish me luck! >__<

Under min vfu lärde barnen och kollegorna mig en sång. Den är jättesöt och går såhär:

En svan, en gran, en tulipan, en gul banan med marsipan
En pil, en sil, en krokodil, en lila bil som byter fil~

Och det roliga med denna sång är att man kan sjunga den baklänges!

En lila bil som byter fil, en krokodil, en sil, en pil
En gul banan med marsipan, en tulipan, en gran, en svan~

Jättecoolt! Kanske inte så colt när ni inte hör melodin och vet absolut inte hur man ska sjunga den. Ja, ni som känner mig kan ju be mig sjunga den när ni träffar mig. Bara så ni vet.

Suck~ Jag saknar barnen något otroligt!

Jag med ett barn - mäter hur långt hon har kvar tills hon får så stor fot som jag ^^

//Teru - en tulipan... en marsipan...lalala sjunger för fullt

I onsdags var det min sista dag på vfu för denna gång. Jag saknar dem redan något enormt! Undrar ifall de saknar mig? >_<
Det var längesen jag kände mig så glad som när jag var där! Positiv energi och glada människor - jag trivdes verkligen! Som avsked bjöd jag dem på glass och det var uppskattat. Till kollegorna gav jag kaffe och kakor (så mycket kaffe som jag har hunnit dricka där!) Och helt oväntat fick jag också en present! Jag blev så glad och överraskad! Aww~

Trots förseningen blev bakningen av idag! Och det blev inget mindre än Sugarbombs! (heter egentligen Cornflakeskakor... en lång historia) Det blev väldigt lyckat och gött! Barnen var duktiga och glada över att få baka. ^___^
     Tillsammans mumsade vi i oss dem med resten av barngruppen och pedagogerna. Barnen var så himla söta med choklad över hela munnen och fingrarna! Hihihihi...


Vidare började min dag bra (förutom bussincidenten), när pojken som nu dagligen kommer fram till mig tillsammans med en kram säger de fyra magiska orden: "Jag har saaaaknat dig". Men till skillnad från de andra dagarna så hade han mer på hjärtat idag. Han fortsatte med samma tysta stämma: "Jag tycker du är fiiiin... jag tycker om ditt hår" Awww~ Man fullkomligt smäääälter på fläcken! Och jag som måste sluta nästa onsdag, då vfu:n är slut. :(

*Suck* TeruTeruBozu måste sluta krossa unga mäns hjärtan! >_<

//Teru - en ofrivillig hjärtekrossare

Kärlek. Att kunna få känna kärlek är underbart. Något som kanske är ännu härligare är att kunna ge kärlek. Jag vet inte riktigt, jag gillar båda. Varje dag under en längre tid har jag nu fått ta emot så mycket! Jag känner mig så lyckligt lottad! Att ha runt tio barn vinkandes mot mig bakom fönstret varje morgon med entusiasm och stora leenden. Någon speciell barn som börjar min dag genom att säga: "Jag har saknat dig", med sin allra mjukaste röst. Några som helt oväntat pussar mig på kinden. Som är så generösa med sina teckningar! Som vill sitta i knät eller hålla hand. Som så ivriga vill dela med sig sina tankar! (Oh vilka härliga tankar dem har!) Barn som springer fram för att krama hejdå under dagens slut...

Jag kommer sakna dem så mycket! >_<

//Teru - surrounded with smiles, love and lots of hugs!

Imorgon är det planerat att jag och de andra lärarna ska iväg med barnen till Annelundsparken. Hoppas att vädret håller i sig! Inte kul för barnen att vara ute i regn hela dagen, de blir så kalla om händerna och det gör ont om hjärtat att se dem så! Om det regnar jättemycket blir det nog inte ens av. Men i hopp om bra väder har jag precis tillverkat en hink med sopbubblorblandning. Om vädret tillåter ska jag låta barnen leka lite med det imorgon!

Det som behövs är följande:
8 dl vatten
2 dl Yes Orginal (Det var starkt poängterat att det måste vara orginal av personen jag fick receptet ifrån!)
½ dl glyserin/glykol (Finns att köpa på apoteket)
1 nypa socker

Blanda detta och låt stå under natten. Rör om och gör SOPBUBBLOR!

Tillbehör till blandningen

Pinne och snöre för att göra en stor ögla, som förhoppningsvis ger STORA bubblor!

Han sprang fram till mig och kramade mig hårt. Jag kramade tillbaks. Sedan blev han lite blyg och drog sig undan. Det var dags för mig att gå. Så kommer han igen och kramar ännu en gång och säger tyst: "Jag har saknat dig". 
     Att bli saknad känns så härligt, det känns som man har spelat roll, att man har lämnat ett djupt positivt intryck. Att en annan person faktiskt har ägnat en stund - om bara någondels sekund - åt att tänka på mig.

Detta hände idag under min vfu. Jag har tagit ledigt måndag och tisdag, medan pojken var ledig igår, så han hade inte träffat mig på nästan i en veckas tid. Så tydligen har han saknat mig dessa dar. Så himla söt!

//Teru - gillar känslan av att vara saknad (inte den sortens saknad som gäller vid kidnappnig så klart då...)

Det här ni! Låt inte dess skepnad missleda er! Denna fick jag av en söt pojke i eftermiddags. Det är en utsökt tårta med inget mindre än bananer på! Hur visste han att jag var ett fikamonster tros?! :)

//Teru - Barn är helt underbara~

Ibland blir jag så förundrad över hur magiskt saker kan te sig. Jag tog upp om regnbåge igår i mitt förra inlägg (Jag är oerhört förtjust i dem!). Så helt plötsligt utan att jag sagt något, fick jag en teckning av en pojke idag! Och det... det var inget mindre än en regnbåge! Jag har ännu en gång bevisat att jag har telepatisk förmåga! Mohahahaha...

Fin teckning va? Helt Fett Nice! XDDDDDDDD

//Teru - ägaren av flera unga konstnärers underbara verk

Imorgon ska jag ha högläsning för barnen. Jag var i biblioteket och hittade flera av mina favorit bilderböcker av Tomie de Paola! Historierna är så härliga och bilderna är som godis för ögonen! Min storasyster brukade läsa dem för mig när jag var liten! Gick och smålog för mig själv när jag gick hem med dem! Hihihihi... ^^

//Teru

Åter måndag, så nu var det dags igen! Var på praktikplatsen och dagen flöt på rätt snabbt. Jag fick insyn på hur mäktig en lastbil kan te sig för barn, som ni se här:


Senare under dan var det en flicka som kom fram till mig och sjöng en sång. Hon lovade mig att jag absolut ALDRIG har hört den tidigare! Och de var faktiskt sant, jag hade aldrig hört den. Den lät något i stil med:

♪♫ Det var en gång en fjäril, det la ett ägg.
Av ägget blev det en larv, med många ben.
Som blev en puppa.
Och sen en fjäril med vingar till. ♪♫ 
(Hon flaxade intensivt med armarna när hon sjöng det sista) *Riktigt söt!*

En väldigt lärorik sång ser ni! ;)

//Teru

Idag har det varit en helt FANTASTISK dag! Dagen började med en föreläsning kring ledarskap med en underbar gästföreläsare vid namn John Steinberg. Han är ursprunligen från USA och är en mångsidig beteendevetare. Steinberg förklarar och demostrerar principer, beteende och förhållningssätt på ett humoristisk och väldigt jordnära sätt som fångar lyssnaren. Ett absolut för alla som kommer eller redan arbetar med ledarskap! Den mest givande föreläsning på länge!


Efter skola var det sedan dags för lite private time i form av underbar powernaping! Därefter avnjöts en härlig fikastund med två av mina bästa och nära vänner Aina och Anna! Mycket fniss och prat från serier till skola. *Tack tjejer det var jättekul!*

Väl hemma igen var det dags för matlagnig till morgondagens lunch, samt ett telefonsamtal från mamma min. Det var roligt att prata och jag saknar henne så! >_<

Avslutningsvis hanns det med lite serier till och med! Sammanfattningsvis en UNDERBAR UNDERBAR dag!

//Teru - in one of her best days!

Musiken strömmar in i öronen. Tankarna är långt härifrån. Föreläsarens mun rör sig oavbrutet, utan att jag kan urskilja ett enda ord. Människor runt om ser allmänt uttråkade ut. Vissa pratar med den bredvid, andra pillar på penna eller mobil. Jag tycker lite synd om föreläsaren. Men jag tror de flesta inklusive mig tycker mer synd om oss själva, som måste lyssna på sånt dynga (Jag lyssnar då på min härliga musik). Över hundra elever sitter i någon trans i form av kollektiv uttråknad.

*GÄSP*

//Teru - er väldigt aktiva elev...

Idag har jag lyckats med att somna mer än tio gånger under mina föreläsningar och jag insåg en gång för alla hur mycket jag HATAR matematik!

På eftermiddagen hade vi en jättekul föreläsning om Betyg & Bedömning (Jag vet! Hur kul kan det vara liksom? Men det var mer föreläsaren som var  underhållande). Mellan mina små tupplur hörde jag hur han bland annat beskrev hur lärare har en tendens att vid sidan av sina betyg hitta på lite eget. Ni förstår, vanligtvis så kan man få en + i kanten, som VG+ eller - . Men i detta fall så hade hans dotter kommit hem med en uppsats som löd: VG Fiskmås...
     Fiskmås?!? Är det bra eller inte bra? Han blev lite orolig och frågade sin dotter. Hon konstaterade lugnt att det var bra. För fiskmåsar flyger uppe på himmelen, då når man högt. Han skulle börja oroa sig ifall hon kom hem med en VG Mullvad...

Det finns skumma lärare där ute....... Jag ska bli en av dem! XDDDDDDDDD

Kram

//Teru

Idag var min sista dag på min vfu (verksamhetsförlagd utbildning eller som många fortfarande kallar det - praktik).  Det är egentligen inte min allra sista dag, utan jag kommer återvända dit someday i april. Det är skönt att få det gjort, skulle faktiskt redan fått det gjort förra veckan om inte för kollektivtrafik. Kollektivtrafik hatar mig! Eller som min gamla vän sa igår, Kollektivtrafik hatar ALLA! Kunde inte sagt det bättre själv. För att ni ska få en klarare inblick på hur Kollektivtrafik hatar folk ska jag ta er tillbaka till min vardag förra veckan...
     Det var som vilken måndag som helst, pina att vakna upp, kallt och man vill bara stanna kvar i sängen och grämma över varför måndag någonsin skapades. Men plikten kallade och jag måste bege mig upp för att sedan ta bussen till min vfuplats (praktikplats) som ligger 20 minuter från där jag är bosatt. Observera att jag har aldrig varit på det stället och har i förväg tittat in hos västtrafik för att ta reda på när och var bussen kan tänkas plocka upp mig. Ett väldigt, väldigt förnuftigt åtagande enligt mig. 

Jag beger mig till busshållplatsen och ställer mig där i god tid innan bussen ska komma. Men så händer första grymma tragedi... Bussen kör förbi i motsatta sida av vägen!! Jag som inte är en van pendlare börja tvivla på mitt omdöme och blir riktigt nervös! Komma försent första dan till sin vfuplats är inget vidare intryck! Jag står där kallsvettandes och resonerar med mig själv att bussen på ett märkligt sätt SÄKERT kommer åka förbi mig på den RÄTTA sidan av vägen alldeles strax. Men efter cirka tio minuter som kändes som en evighet går jag med sänkt huvud och paniken kvar hem. Bussen hade inte dykt upp och jag blir tvungen att ta nästa som inte kommer förrän om två timmar.
     Jag återvänder efter två timmar med återfunnen mod och står på den sida av vägen som bussen hade kört tidigare under dan. Men så inträffar dagens andra tragedi! Bussen stannar på den sidan jag stod på morgonen! Som tur var så var det en gammal man som skulle på, så jag kuuuuuuutar till andra sidan och stiger förvirrad upp på bussen.

När skoldagen löper mot sitt slut och jag med all framgång tog mig hem med bussen därifrån, går jag till västtrafik och frågar anledningen till dessa förvirrande riktningar bussen tar. Kvinnan där förklarar snällt att om jag på morgonen hade stannat längre, så SKULLE bussen komma och hämtat upp mig. Ja, jag visste inte vad jag skulle säga. Kände mig mest dum, men jag visste i alla fall säkert på vilken sida av vägen jag ska ställa mig på dagen efter.

Tisdagen är jag åter uppe i gå tid och står på den RÄTTA hållplatsen. Jag ser bussen närma sig och jag ser också bussen åka förbi...
     Japp! Västtrafik beslöt att de INTE ville plocka upp mig och jag i all min desperation fick springa efter bussen och vinka som en galning. Jag sprang under sträckan vissa stunder mitt på vägen och ignorerade all annan trafik som kunde ha kört ihjäl mig. Men förgäves! Jag kände hur ångesten, fustrationen, ledsnaden virvlade runt inom mig. Jag hade med min handledares tillåtelse fått börja senare idag vid tio. Men nu när jag missade bussen så gick det ingen buss förrän på eftermiddan kl 15 (Ja, det är inget ställe som vanliga människor gladligen tar bussen till). Där står jag ytterst förtvivlad och konstaterar att jag kommer försent första dan och kommer inte alls andra dan! Vilken förträfflig elev min handledare måste tro att jag är...
     Det var en lång förklaring till varför jag hade min sista vfu-dag idag. Ni som har lyckats läsa så långt är värda en applåd! :P

Resterande veckan hade jag andra missöden med kollektivtrafik, men det var med tåg och inte minst lika underhållande (och i själva verket mitt eget fel). :P

Till något roligt jag hörde idag när jag var i förskolan med barnen. En pojke (ca 4 år) pratar med en av pedagogerna vid mellanmålet:
Pojke: (med blicken drömmande fäst på sin macka) Jag är en riktig fikagubbe.
Pedagog: (med ett leende) Ja, jag brukar kalla dig gourménisse.
Pojke: (konstaterar nöjt till sig själv med halvhögt röst) mm... riktig gourmémister.

Puss (:

//Teru