teru

Igår drömde jag något irriterande. Och när jag drömmer något irriterande så har jag en tendens att skrika av ren frustration. Ju mer orättvist, ju mer skriker jag. Denna dröm var nog inte mycket av en orättvis dröm, utan bara en mängd irriterande situationer som alla lyckades trycka på de fel knappar jag hade (och jag har rätt många).

Drömmen började med att jag och hela min familj har varit på en shoppingrunda. En mycket lång och uttröttande shoppingrunda även för mig som älskar det. Vi bestämde oss för att ta en paus. Men så upptäcker resterande familjemedlemmar att de fortfarande har ett köpcenter kvar att gå till (i samma storlek som Gekås). Jag frågar dem ifall det skulle ta lång tid och de svor med samvete och lovord att det INTE skulle göra det. Så jag stannar kvar vid parkeringens rastplats.
     I drömmen hade jag en urge för mjukglass och bestämde mig att ställa mig i kön till kiosken. Kiosken hade två köer och jag stod vid den korta som enbart sålde glass. Jag kommer fram rätt snabbt till den praktikserande glass"biträdet". 
     Jag: - En mjukglass i strut tack.
     Hon: - Vill du ha lite godis på? (visar mig en massa godis)
     Jag: - Nej, bara mjukglass tack.
     Hon: - Okej, då kan jag stoppa en godisklubba i struten innan jag lägger på med glass. (och stoppar en klubba med plasten kvar in i glasstruten)
     Jag: NEJ! Jag vill BARA ha min mjukglass och strut. INGET annat! (mäktigt irriterad!)
Tjejen blir ytterst snopen och slänger ifrån sig struten och jag blir lämnad kvar där utan glass. Jag får prata med chefen där som hade hand om tobakskön. Hon var väldigt tillmötesgående, fast mycket upptagen och kön var så långt ögat kunde nå. Men hon lovade att jag skulle stå på tur efter kunden hon just då underhöll. Så där stod jag och väntade, och väntade och väntade... Det hann blir mörkt och han snubben som köpte tobak var ännu inte klar (om detta var sant skulle han dött av all tobak kan jag säga er!)
     Jag stod där och övervägde ifall jag skulle till kiosken bakom mig och köpa glass där istället. Men där kostade mjukglassen 66kr, medan där jag var nu kostade den endast 55kr! (Jo, i drömmen var priset märkligt nog mycket acceptabelt) Fast till slut trytade tålamoden och jag gick till den dyra glassen istället. Han som sålde glassen var oerhört leende men glassen var också oerhört liten! (Jag kunde förstå varför han var så leende).

Så där stod jag med min glass och åt (utan godis på). Himlen hade från tidig skymning blivit en bäcksvart natt så när som på några stjärnor. När jag till slut ätit klart hade min familj fortfarande inte kommit! Men sen till slut dök de upp! Med massa massa påsar och var hur glada som helst! Det var rea och de hade köpt mängder och förklarade vilken förlust det var för mig som missade det! Så där flippade jag! Jag blev rosenrasande på att de kom tillbaka försent och att jag hade fått stå ut med en massa skit för att jag inte fick min glass förräns efter flera timmar!

Och där vaknade jag av mitt eget skrikande...
     Jag berättade sedan detta för min familj och min syster bara skrattade. Hon menade att det kunde varit sant och att de lika väl kunnat har åkt ifrån mig! Medan pappa bara skrattade och sa att jag drömde löjliga saker. Ja men neka mig min glass, det är inget att skoja om!

Jag känner av en barndomstrauma som sakta stiger upp i ytan... hahahahaha...

Detta var allt jag begärde! (kanske lite större då)

//Teru