teru

Kläder. Är det något jag har mycket av, så är det kläder. Jag ser alla slags möjligheter i kläder. Klä dig varmt, klä dig utmanande, klä dig ung, klä dig elegant... Klä dig hur du vill! Och det går helt utmärkt när man har en sådan bred sortiment av kläder som jag. 
    
Jag är en som köper en massa kläder. Jag ser många visioner när jag ser ett plagg framför mig. Jag har många love at first sights. Jag målar upp en bild av skönhetens och härlighetens helhet. Passion och glädje sprids. Men kanske är det samma sak med kläder såsom förhållanden? Att det är få som kan hålla passionen vid liv? Glädjen tynar bort och istället ersätts det av ångest. Det är vad jag utsätts för när passionen och visionen försvinner för plaggen. Allt jag har kvar är ångest. Ångest om vad jag ska ha på mig just den här speciella dan. Med det menas varje dag. För alla dagar är väl speciella i sig? ^____^

När jag tänkte igenom de plagg jag har haft genom åren så inser jag, att det har inte funnits en handfull kläder som jag verkligen älskat så högt att jag har haft dem så mycket att de inte längre var brukbara. De flesta glöms bort och hamnar längst in i garderoben. För jag har även en benägenhet att inte vilja slänga plagg. Jag kan känna en slags nostalgi och minnas tillbaka...

Och däribland all kärlek och ögonblickliga förälskelser fanns det en. En röd enkel klänning av bomull. Kjolen snurrade runt runt längs min kropp, när jag dansade i mina yngre år. Dansa, skutta - kalla det vad ni vill. Och längst ned i kjolens nedre kant fanns det fruktfigurer ditsydda. Det var given till mig av min älskade mor. Kanske var det därför den var så speciell? :)

//Teru - önskar att hon hade en större garderob.