teru

Jag såg nyligen den koreanska filmen "Sad Movie". Den levde upp till sin titel och jag fann mig själv gråta okontrollerat under flera scener (tur att jag var själv och tittade). Filmen fokuserar kring fyra olika relationer och deras prövningar, smärta, samt separationer.
     Det var tre av relationerna i filmen som rörde mig, den fjärde var också sorgerlig - men grep mig inte om hjärtat på samma sätt. Alla fyra har någon lätt form av anknytning till varandra i filmen, fast deras berättelser utspelas främst i separata håll.

Den första relationen handlade om en brandman och hans flickvän. Han har flertal gånger försökt fria, men på något sätt har det alltid dykt upp hinder på vägen. Under hela filmens gång ser man hur hans yrke skapar en ständig rädsla för flickvänen och prövningarna kommer kontinurerligt.

Den andra relationen är om hur en stum flicka som är lätt brändskadad blir kär i en ung konstnär. De träffas dagligen i en nöjespark där hon arbetar klädd som en tecknad figur. Man får följa hur hon tampas med känslorna för den unge mannen, samtidigt som hon samlar mod för att våga visa sitt sanna utseende.

Den tredje och mest hjärtskärande relationen är kring en liten pojke och hans mamma. De har inte haft en bra kommunikation och barnet känner sig oönskat. Inte förräns mamman blir allvarligt sjuk, utvecklas deras relation. Man ser tydligt pojkens smärta, som han så starkt gömmer för att skydda sin mammas fortlöpande nedgång.

En vackert gjord film med passande musik (och en massa regn! I LIKE I LIKE!). Den tar upp olika vardagliga problem och prövningar människor kan utsättas för. Som visar hur grymt verkligheten är och inte alls så sagolik som man kan tro. Men om man tolkar den på ett positivt sätt, gör det en medveten om hur lycklig lottad man egentligen är! Samtidigt som det är en påminnelse att lycka inte är givet och kan tas ifrån dig vilken ögonblick som helst. En film värd att se! Min lärdom och kommentar efter filmen är såsom följande:

"Fokusera inte så mycket på vad andra har mer jämfört med dig. Utan fokusera istället på det du har, den kärlek du får och också den kärlek som du en gång har haft turen att få eller att ge". (: