teru

I över en vecka har jag kännt att förkylningen är på gränsen att bryta ut. Den liksom kämpar sig upp i ytan i form av täppt näsa och en ständig frusen jag. Jag kan när jag sover som bäst i ett litet hörn av min hjärna påminna mitt medvetande att "Nej, jag fryser... måste dra mer täcke över mig och krympa ihop som en räka". Ändå vaknar jag frusen med en liten lätt omtöcknad känsla över hela mig.

Så jag känner mig lite allmän sleten när jag tar mig till skolan. Trots att vädret är strålande så fryser jag som om jag vore ett pälsdjur utan sin päls. Med det härliga vädret sitter jag alltså inne istället i min inte fullt så varma lägenhet, med tröjor och värsta täcket. Jag kommer till och med på mig själv att smårysa lite då och då.
 
Om jag nu skulle trånat efter närhet och kärlek skulle jag ha sagt att jag vill ha någon som kunde krama om mig tills jag kände mig varm och go och somnade. Men nu när jag mer och mer lärt mig uppskatta mitt eget sällskap, så vill jag faktiskt äga sån electrical blanket! Värmande och bra. Kan tänka mig att det är sådant nödvändigt och praktiskt som min kära bror skulle köpa till mig! (En gång köpte han en sådan ärtpåse som man kunde värma, för att sedan läggas på vid värk av olika ställen. Han känner sin syster väl med hennes konstiga värk då och då.) 

Hmmm... kanske titta vad jag kan hitta mig en sådan electrical blanket...

//Teru - i behov av värme *brrrrrrr*