teru

Jag vaknar av ett ryck! Hjärtat bultar oroligt. Hjärnan på helspänn och jag känner mig frusen under täcket.
     En orokänsla, blandad med ledsnad, frustration, rädsla och hjälplöshet väckte mig. En allför välbekant känsla som jag trodde jag har lyckats förtränga, som en gång under en lång tid nästan fick mig att gå under. 
    
På senaste tid dyker minnen upp från förr. Detaljer som jag trodde var länge glömda...

Hjärtat hugger till lite och jag hyperventilerar.

Jag vill aldrig känna så igen...

Mina vänner, Tack för att ni alltid varit där för mig. Både under svåra och glada tider.


// Love Teru